Jobb + Julstress = inte mycket tid för bloggen...
Då var det sagt. Och nu är det dags för nya idéer som jag kläckt under julen.
Ingen kan tycka att julen är trevlig, det finns ju inte på min karta att det är trevligt att fira jul.
Man blir tvingad till att sitta med släktingar man knappt träffat, med farbröder som tänker "ähe det är bara jul en gång om året, så varför inte kröka till lite extra" och med mostrar som bara surar för att deras jävelungar inte kan somna efter 11 på kvällen...
Mitt bland alla dessa människor sitter man, som ett litet cp och inte fattar vad som händer. "varför måste just jag vara med alla dessa jävla idioter varje år?"
Såhär var julen för mig förut, men nu... nu jävlar har jag kommit på hur man klarar av julen på bästa sätt.
Skaffa dig ett stort flak med tysk smuggelöl, en hel jäkla platta kokain och 4 liter rysk vodka som är destillerad ungefär 20ggr, dra i dig allt detta under kvällen, sen kan jag lova att det blir en sju helvetes rolig julafton...
Snart är det nyår, tror att jag ska dra i mig en stor jävla dos elefantsömnmedel och sova igenom skiten, för jag orkar inte se alla jävla släktingar längre...
Nuff said - Julbild
!
Söndagar och dagen jag tar lov.
Då jävlar, då bloggas det inte, för då tar jag lite ledigt, och bäddar ner mig i min stora mjuka säng, kanske drar mig en lina eller två och bara för känslan av välbehag...
Idag Hittade jag däremot en trevlig liten bild, jag gillar den skarpt!
Det vi ser här får mig att tänka på Ryssland strax innan första världskriget.
Vi ser antagligen en liten rysk friskola som ska på picknick, de fotograferar det hela för
att barnen ska kunna se tillbaka på sin underbara lilla utflykt fler gånger, "den där gången när vi hade gasmask och lille Jason var med. (Mannen längst fram lite höger om mitten.) "sen minns jag när lille Vladimir och Mikhail satt bakom sin lilla träkanon som de gjorde i träslöjden" (Barnen längst till vänster). Ja det är en fantastisk bild, och den har fått mig att inte fundera över varför Ryssarna är lite argare och lite mer fysiska än vi andra människor, för bilden ovan förklarar ju detta mycket bra.
Idag hittade jag en trevlig bild.
Tycker det är en fantastisk bild, vi har en pojke i en liten apkostym, med små gymnastikdojjor och en Iphone i hand allt detta händer i en Macstore. Trevligt.
Det enda jag kommer på att ifrågasätta när jag ser denna bild är, "var är föräldrarna?" Enligt mig så borde pojkens föräldrar fatta att det inte är en tillåten dresscode inne i The MacStore, det är precis som om vi skulle låta en pöjk som Per bara svassa in på NK, Nej, detta är lite vansinne, vill man se på apples nyaste datorer och känna lyxen, då går inte detta när en äcklig liten åtta-åring står bredvid i apkostym, antagligen så låter han lite konstigt med...
Höjden av ilska?
Det finns ju rätt så många nivåer på ilska, allt från lite illa dold småsurhet till att vara helt jävla skogstokig och gå regelrätt bananas.
När man börjar svinga en kaktus omkring sig, då känns det som att man tar ilska till helt nya nivåer.
Jag skulle hemskt gärna vilja veta vad som ledde till det här lilla utbrottet, men jag misstänker att någon form av kemiska, sinnesförändrande substanser har haft en viss påverkan.
...
Ja jävlar i min lilla låda, nu är det bara ett par dagar kvar till Jesu-födelse. Inga julklappar köpta, däremot så kanske en eller två sånna här kommer att köpas in, lite kul sådär.
Eller så köper jag helt enkelt någonting fint, dyrt och extravagant!
för det är det som är hela poängen med julen, att köpa sina nära och käras kärlek och respekt så att man kan fortsätta bete sig som ett miffo resten av året.
I alla fall är det jul för mig.
Nej, nu ska jag göra som Burt Reynolds och lägga mig på en björnfäll, härligt med December.
God Morgon.
Från det forna Soviet - 26/12 1991
Per och hans sömn.
Per berättade en konstig liten historia för mig, han berättade att han tycker om när folk i hans närhet blir lite fulla. Eller som han säger "lite tipsy" (han har sitt interntionella år i år). Han gillar detta eftersom han då kan lägga sig i lite homo-erotiska ställningar med sina kompisar och sova räv, han ligger där länge och väl och känner av sina kompanjoners värme. Han visade en bild på detta, där han har lagt sig med ansiktet in i sin kompis arschle, den där bilden var mycket motbjudande, han ligger där, ser fridfull ut och sover räv.
han är rätt så motbjudande, den där Per...
Mina funderingar över böglyftet
Träffade Simon idag, han var glad idag, kul med sånt där, när andra mår bra.
Vi samtalade om diverse saker, efter ett tag så kom vi in på idén med ett böglyft, vi pratade om detta under en längre stund, kom fram till att ”flygaren” måste ha ett skämtstånd, annars så kan man inte få ett riktigt bra grepp om penis, alltså är ett skämtstånd mycket viktigt under ett så kallat ”böglyft”.
Vi pratade länge om detta, och kom fram till att det hade varit en festlig upplevelse, inget som har med känslor att göra utan det skulle vara mer spontant, lite sådär som det kan gå när man är lite överförfriskad.
Vi kom aldrig fram till vem som skulle föreviga det hela, däremot så valde vi ut en lyftare och en flygare.
Lyftaren skulle vara Marcus, han är den enda i vår krets som kan lyfta upp en person i penis, därför valde vi honom.
Flygaren skulle vara lille Emil, mest eftersom vi tror att han är den enda som kan framkalla ett skämtstånd mest neutralt, och på kortast tid.
Så ser det ut idag, prat om vem som ska föreviga det hela i härlig, klassisk 90-tals stil, alltså med en polaroid-bild. Mumma…
Ser trevligt ut, inte sant?
Förresten, för er som inte vet det, nittiotal är fashion igen! Tänk er flanellskjorta, truckerkeps bak och fram och ett par sköna wayfare-brillor, kanske ett par baggyjeans eller ett par slimmade ljusa jeans. Har kärat ner mig i 90-talet nu, därför ska vi ta en polaroidbild och inte en äcklig jävla hdbild som tar upp en massa diskspace, nej tacka vettja fotoalbum!
Golf ÄR Bögigt
Här har vi beviset på att det bara är fjollor som lirar golf.
Ni är ju tre stycken, beväpnade med golfklubbor, det är väl bara att ge den där björnfittan en riktig jävla omgång kompanistryk och visa det lilla helvetet att aldrig spela tuffare än vad han är.
Men nej, nej, stick iväg till ert lilla bögiga klubbhus och drick vitt vin istället. Sen kanske ni kan prata om känslor och massera varandra
Om jag var en Ken-docka
Inga större ändringar i vardagen.
Konversation med Emil
Emil: Du...
Jag: Ja?
Emil: Alltså jag har tänkt på en sak... *är lite trevande i rösten och jag märker att han är uppriktig, han har faktiskt tänkt på någonting!*
Jag: Vadå? vad har du nu tänkt på?
Emil: jo... tror du kath är gott?
Jag: Kath? som i drogen? Emil, wtf.
Emil: Nej! absolut inte, jag menar katt, djuret, du vet de där små liven som alltid ska leva rövare med hundar.
Jag: Jasså, djurhelvetet, njae, de rör sig ganska mycket så musklerna är antagligen sega, men man kan aldrig veta! Varför?
Emil: Nej, bara en tanke som slog mig. Att kanske en katt hade fungerat till en flaska årgångsvin och en lite finare sås, kanske lite bröd och en god canolli med kaffe och avec mot slutet?
Jag: Jasså det tänkte du över?
Emil: jo...
Jag: Emil, ska vi ordna en kattafan till dig? så en av dina livs drömmar går i uppfyllelse?
Emil ler nu mot min person på ett vördnansfullt men också smått galet sätt, han sitter där en lång stund, man märker att han blev lite lätt berörd, hans ögon har en lätt glansig hinna, som om han skulle börja gråta.
Emil: Det hade varit underbart... *han stirrar nu ner i golvet och ser lite nöjd ut*
Jag: Fint, då ordnar vi det...
Emil: Då säger vi så?
Jag: Ja, det gör vi.
Emil: Fint.
Jag: Ja...
Emil: Mycket...
Jag: Mycket riktigt.
Jag: Emil, vad gör du med händerna?
Emil: Nej inget, gör bara en liten segerdans jag har tränat in.
Jag: Jaha...
Emil: Stör det dig?
Jag: Nej, tyckte det bara var en märklig gest.
Emil: Ja... kanske lite "over the top" från min sida.
Jag: Lite ja, men det var trevligt att du gjorde din dans.
Emil: Katt...
Jag: Va?
Emil: Va?
Jag: Du sa katt?
Emil: Närdå? innan ja, vi bestämde oss för att äta det lilla djuret.
Jag: Nej alltså du sa Katt precis.
Emil: Va? det kan jag då aldrig tro, bara sådär från klar himmel?
Jag: Ja... precis, från klar himmel.
Emil: Så konstigt det kan bli, lite pinsamt nu får jag erkänna, har inget minne av detta.
Jag: Ok, skit samma.
Emil: Fint, ska vi säga så?
Jag: Det gör vi.
Emil: Kaffe?
Jag: Nej tack, men ta du för dig.
Nazister, historia, psykologi och dvärgporr...
Det har jag läst om idag, vi tittade på en film om hur Talibanerna jobbade, det var trevligt det.
Men jag nöjde inte fan mig med det, inte!
Så jag började läsa allt jag kunde finna på flashback och wikipedia.
Sen tröttnade jag på't och började istället att tänka på min nyvunna kunskap.
Spann på så enda in i helvete, kan man säga. började tänka ihop en historia, tror jag ska skriva ner den
tills imorrn.
en sak som är trevlig med julen, nu på tal om ingenting, är ju när man pysslar, och då menar jag inget tråkigt pyssel
som te.x trä popcornsjävlar på snören som man sedan kan vira runt sin fula gran, för att det ska bli lite "kitschigt", som man säger. fast egentligen med kitschigt så menar man självklart "odrägligt, pissfult och billigt".
Nej som sagt, utan den sortens pyssel jag gillar det är att göra saker med kottar, som t.ex när man spraymålar de små liven i guldfärg, man känner sig verkligen som om man har en kromosom mer än alla andra i familjen när man kommer fram till julgranen och hänger upp sin guldmålade kotte.
När man gör detta så måste man se fruktansvärt nöjd ut, man ska le lite för mycket och säga "fint" när man hänger upp den, mest för att folk ska bli lite smått konfunderade, kanske t.o.m börja tänka i banor som "han kanske är lite dum i huvudet ändå" eller "vad har vi gjort för fel med honom?"... det är julkul för mig, små, oskyldiga hyss som får familjen att känna obehag under hela kvällen.
On a friends request.
Historien för varför jag började blogga...
En god vän till mig frågade mig idag, "varför bloggar inte du?"
Jag frågade då direkt i försvar "varför skulle jag hålla på med det?"
Han log mot mig, på ett litet homo-erotiskt sätt och sa med len röst
"Du skriver bra, jag kommer i alla fall att läsa bloggen, eftersom jag tror
att den skulle vara rolig, kanske till och med kunna rädda mig under svårare
stunder i livet."
han nämnde också en storslagen blogg som både jag och min vän
njuter av att läsa, Stureplans vackraste, varför han nämnde denna blogg var för att
det skulle finnas en stor likhet mellan det "koko" skriver och det jag skriver, det trodde han i alla fall.
Efter dessa fina ord och efter att en annan vän, en lite mer "speciell" vän kan man säga, också nämnt
att han skulle läsa min blogg så bestämde jag mig för att börja blogga.
Men bara för de två...
