I min sjuka hjärna

Jag: Ja?

Emil: Alltså jag har tänkt på en sak... *är lite trevande i rösten och jag märker att han är uppriktig, han har faktiskt          tänkt på någonting!*

Jag: Vadå? vad har du nu tänkt på?

Emil: jo... tror du kath är gott?

Jag: Kath? som i drogen? Emil, wtf.

Emil: Nej! absolut inte, jag menar katt, djuret, du vet de där små liven som alltid ska leva rövare med hundar.

Jag: Jasså, djurhelvetet, njae, de rör sig ganska mycket så musklerna är antagligen sega, men man kan aldrig veta!        Varför?

Emil: Nej, bara en tanke som slog mig. Att kanske en katt hade fungerat till en flaska årgångsvin och en lite finare sås, kanske lite bröd och en god canolli med kaffe och avec mot slutet?

Jag: Jasså det tänkte du över?

Emil: jo...

Jag: Emil, ska vi ordna en kattafan till dig? så en av dina livs drömmar går i uppfyllelse?

Emil: Det hade varit underbart... *han stirrar nu ner i golvet och ser lite nöjd ut*

Jag: Fint, då ordnar vi det...

Emil: Då säger vi så?

Jag: Ja, det gör vi.

Emil: Fint.

Jag: Ja...

Emil: Mycket...

Jag: Mycket riktigt.

Jag: Emil, vad gör du med händerna?

Emil: Nej inget, gör bara en liten segerdans jag har tränat in.

Jag: Jaha...

Emil: Stör det dig?

Jag: Nej, tyckte det bara var en märklig gest.

Emil: Ja... kanske lite "over the top" från min sida.

Jag: Lite ja, men det var trevligt att du gjorde din dans.

Emil: Katt...

Jag: Va?

Emil: Va?

Jag: Du sa katt?

Emil: Närdå? innan ja, vi bestämde oss för att äta det lilla djuret.

Jag: Nej alltså du sa Katt precis.

Emil: Va? det kan jag då aldrig tro, bara sådär från klar himmel?

Jag: Ja... precis, från klar himmel.

Emil: Så konstigt det kan bli, lite pinsamt nu får jag erkänna, har inget minne av detta.

Jag: Ok, skit samma.

Emil: Fint, ska vi säga så?

Jag: Det gör vi.

Emil: Kaffe?

Jag: Nej tack, men ta du för dig.